På eller i?
Valet mellan prepositionerna på och i följer inte logiken i andra språk. Därför kan det vara svårt att välja rätt för den som lär sig svenska. Om man väljer den andra prepositionen kan det antingen bli fel, eller så ändras betydelsen helt.
Yta eller behållare
Den grundläggande skillnaden mellan på och i är att på uttrycker så kallad ”yttre befintlighet” (på en yta) medan i uttrycker ”inre befintlighet” (i en behållare).
Typiska exempel:
Tallriken står på bordet.
Soppen är i skålen.
När vi använder på tänker vi oss en platt yta, där en sak trycker på en annan (ofta med hjälp av gravitationen).
När vi använder i tänker vi oss en behållare som omsluter någonting.
Exempel:
Jag går på isen.
Jag simmar i vattnet.
Skillnaden kan dock vara vagare:
Jag ligger på gräset.
Gräset är en yta under mig. Jag ser framför mig att gräset blir platt.
Jag ligger i gräset. Gräset är en behållare som omsluter mig. Gräset är alltså ganska högt och jag försvinner kanske lite inuti det.
Ibland är det enklast att lära sig utantill om vi ser en viss plats som en yta eller en behållare.
Exempel:
Huset står på berget.
Vi vandrar i bergen.
Jag är på stan. Jag bor i staden.
Han är rikast på jorden.
Han är rikast i världen.
När funktionen är viktigare än platsen
Ett annat tydligt mönster är att vi använder på när en plats eller lokal har en viss funktion och vi vill fokusera på funktionen mer än byggnaden. Ofta saknar då substantivet artikel.
Exempel:
Jag jobbar på bank.
Vi äter på restaurang en gång i veckan.
Han har jobbat på fabrik i hela sitt liv.
Är det någon på toaletten?
Särskilt skolan, kyrkan och affären använder vi däremot ofta med i.
Exempel:
Barnen är i skolan.
I skolan har större fokus på lokalen än på skolan.
De går i kyrkan.
Han jobbar i byns enda affär.
Om platsen är en del av en större enhet, använder vi också i.
Exempel:
Vi äter i hotellets restaurang.
Jag sitter och läser i skolbiblioteket.
Taggar: preposition, adverbial, ordval