Fast, fastän eller även fast?

Fast, fastän och även fast både ser liknande ut och har liknande betydelse. Låt oss reda ut vad skillnaden är.

Fastän

Fastän är en subjunktion (bisatsinledare), som betyder ’trots att’.

Exempel:

Vi gick på en promenad fastän det regnade.
Vi gick på en promenad trots att det regnade.

Jag kommer väl fastän jag egentligen inte vill.
Jag kommer väl trots att jag egentligen inte vill.

Fast kan både vara en subjunktion och en konjunktion. När fast används som subjunktion, betyder fast samma sak som fastän.

Exempel:

Vi gick på en promenad fast det regnade.
Vi gick på en promenad fastän det regnade.

Jag kommer väl fast jag egentligen inte vill.
Jag kommer väl fastän jag egentligen inte vill.

När fast används som konjunktion, betyder fast samma sak som konjunktionen men.

Exempel:

Jag ringde dig i går, fast du svarade inte.
Jag ringde dig i går, men du svarade inte.{:.small}

En konjunktion binder samman två likadana led.

Jag ringde dig i går.
huvudsats
+
Du svarade inte.
huvudsats
=
Jag ringde dig i går, men du svarade inte.

Hur ser man då vilket fast det är? Jo, det syns på ordföljden. I bisatser kommer subjektet och satsadverbial före det finita verbet.

Exempel på bisats:

Jag kommer väl fast jag egentligen inte vill.
fastän, trots att

Bisatsinledare	Subjekt	Adverbial	Finit verb
fast	jag	egentligen inte	vill

Exempel på huvudsats:

Jag kommer väl fast egentligen vill jag inte.
men

Jag kommer väl, fast jag vill egentligen inte.
men

Inledare	Finit verb	Subjekt	Adverbial
egentligen	vill	jag	inte
jag	vill	«	egentligen inte

Även fast är en talspråklig variant av fastän. Det används likadant som fastän, men mest i talspråk och informella texter.

Exempel:

Jag köper den även fast den är ganska dyr.
fastän

I talspråket används också fast att. Det används på samma sätt som även fast och fastän.

Exempel:

Jag gjorde det fast att jag visste att det var fel.